I början på 70-talet brukade jag köpa kvällstidningen (Då var det verkligen en kvällstidning som kom ut på eftermiddagen) Som den labrador Sandra var ville hon bära hem den åt mig och när vi kom hem släppte hon tidningen utan att den ens var fuktig.
För övrigt älskade hon att bära på allting.
En labrador är oftast en mycket snäll hund som älskar barn. Det är sällan som en labrador matvägrar - de älskar all mat och kan tyvär lätt bli överviktiga.
Det är den vanligaste ledarhunden för synskadade och ofta är de sökhundar hos bl.a. polisen.
De kan lära sig att söka efter narkotika och t.ex. mögel i hus. De är mycket uthålliga i en arbetssituation.
På den tiden som jag hade kabisa (Bitsie) träffade vi ofta en ledarhund (labrador) som Bitsie brukade leka med.
När en ledarhund ska få umgås med andra hundar tar matte/husse av selen och i vårt fall hade Grynet, som hon hette, en pingla i halsbandet så att Matte kunde höra henne

När du träffar en ledarhund med sele på får du inte störa den på något sätt. Den är då koncentrerad på sitt arbete.

När Sandra var ungefär 7 år började hon få hudinfektioner. Vetrinären konstaterade att hon hade både kolibakterier och stafylokocker. Kanske var det hennes kärlek till vatten som var orsaken till hennes såriga infektioner
Hon fick olika sorters antibiotika under sitt sista år men det hjälpte inte och hon fick avlivas på hösten 1979
Under sin sista sommar fick hon träffa en liten valp, en rhodesian ridgeback som hette Kabisa.